Jag och min lärare pratade faktiskt om just detta idag, vi har typ samtal varje vecka på min skola. Och idag blev det himla djupt asså.. Han är så söt, så himla snäll, kunde verkligen inte fått en bättre lärare känner jag! Han började säga att han alltid blir så imponerad över hur lugn jag är, typ harmonisk, allt är alltid bra hur stressigt det än är. Så började vi prata om att det snart är dags för studenten och helst plötsligt, hur vi kom inte på det vet jag inte, sitter vi och snackar om hur jag har utvecklats till en "ung vuxen kvinna"... Han såg hur jag förändrats sedan vårt första samtal för nästan ett år sedan, blivit mer säker på mig själv och vad jag kan göra. Så nämnde jag att jag är den person nu som jag ville att jag skulle vara när jag tittade framåt för två år sedan typ. Liksom glad, nöjd, positiv och att jag inte hänger upp mig på saker, jag går liksom inte och deltar (heter det så?) i saker som hänt utan släpper det väldigt fort och går vidare. Det har jag liksom haft jätteproblem med innan, jag går genom saker och hänger upp mig, men nu låter jag det bara passera om det inte passar mig.  Och det är ju verkligen en jättebra egenskap tyckte han, det är ju inte lätt att bli den person som man vill vara. Det händer absolut inte över en natt och det kräver mycket och har ju verkligen inte varit lätt. Men jag har alltid haft en bild av hur jag vill vara och idag när vi pratade så slog det mig att jag är faktiskt där nu. Jag har lätt för att förändra saker och mig själv till det som jag vill att de ska vara. Jag vet när något inte passar, just för att jag vet hur jag vill vara och vad jag vill ha.

Som bilden under säger, om saker går bra - njut av det för det vara inte förevigt. Men om det går dåligt - oroa dig inte för det kommer också att förändras så småning om!