Den här bilden är så motsattsen till mig, jag har alltid velat växa upp. Alltid! Ända sedan jag var liten har jag bara velat bli stor. Jag har aldrig liksom saknat tiden när man var liten, eller typ "åh va allt var lätt när man va liten". Jag är mer för framtiden, tycker det är intressantare än det osm var förr. Jag har tänkt ut saker och drömt mig bort till framtiden, typ ååh ja det vill jag göra, och sånt vill jag ha. När jag egentligen har det just nu om jag bara är mer öppen för det. Liksom åh ja så vill jag också ha det när jag blir stor, och så nu när jag är så stor har jag inget av det, för jag har inte jobbat och levt i nuet för att få det. Ibland har jag till och med velat växa upp så mycket i just en stund att jag har glömt att nuet, jag kan bli så ibland. Tänker för mycket på min framtid och allt jag vill uppnå och göra, att jag glömmer av att leva.. Helt sjukt egentligen, eftersom nu är då jag borde göra alla dessa saker.